Ursinne

Idag bloggar jag i ursinne. Återigen har jag stött på den idiotiska myten att 1 kilo mindre motsvarar 1 cm mindre i midjemått. Den här gången är det en professor i diabetes som påstår detta.

Vidare fortsätter man tjata om 88 cm midjemått och säger till folk "mät dig en cm över midjan". Ingen säger hur hårt man ska mäta, om man får ha ätit den dagen eller inte, och ingen tar hänsyn till att naveln sitter olika på olika personer. Mäter jag 1 cm ovanför min navel hamnar jag precis ovanför höftkammen. Jag får då ett mått på nästan 100 cm. Min kompis som provade det hela för några veckor sen fick ett mått på över 88 cm. Denna kompis är smal och vältränad.

Och jag förstår inte varför de ber folk mäta sin midja när det faktiskt inte är midjan de efterfrågar. Själv har jag en tydligt markerad midja mitt i fläsket. Midjan torde väl ändå sitta där revbenen slutar och höftbenen tar vid?! Där man alltså rimligtvis ska vara smalast, där det inte finns några ben. Där har i alla fall jag och alla andra bilder jag nu studerat sin midja. Jag erkänner ju gladeligen att jag är bukfet, men min vän som har storlek small och ibland medium och är 172 cm med ett bmi på 22 är allt annat än bukfet.

Och det här med att 1 kilo ska motsvara 1 cm... jag fattar inte hur det kan vara möjligt. Jag har gått ner närmre 20 cm i midjemått men bara minskat 10 kilo. Förvisso har jag nog fått en hel del muskler, men knappast 10 kilo.

Själv har jag både risk för diabetes och högt blodtryck i släkten. Därför tar jag regelbundet prover. Mina senaste svar har precis kommit. Jag har: bra kolesterolvärde, ingen järnbrist, ingen annan brist, mitt blodsocker ligger perfekt och jag har lågt blodtryck.

Så vi kan kanske sluta snacka om centimeter hit och dit och konstatera att det inte är så enkelt?