Ursinne

Idag bloggar jag i ursinne. Återigen har jag stött på den idiotiska myten att 1 kilo mindre motsvarar 1 cm mindre i midjemått. Den här gången är det en professor i diabetes som påstår detta.

Vidare fortsätter man tjata om 88 cm midjemått och säger till folk "mät dig en cm över midjan". Ingen säger hur hårt man ska mäta, om man får ha ätit den dagen eller inte, och ingen tar hänsyn till att naveln sitter olika på olika personer. Mäter jag 1 cm ovanför min navel hamnar jag precis ovanför höftkammen. Jag får då ett mått på nästan 100 cm. Min kompis som provade det hela för några veckor sen fick ett mått på över 88 cm. Denna kompis är smal och vältränad.

Och jag förstår inte varför de ber folk mäta sin midja när det faktiskt inte är midjan de efterfrågar. Själv har jag en tydligt markerad midja mitt i fläsket. Midjan torde väl ändå sitta där revbenen slutar och höftbenen tar vid?! Där man alltså rimligtvis ska vara smalast, där det inte finns några ben. Där har i alla fall jag och alla andra bilder jag nu studerat sin midja. Jag erkänner ju gladeligen att jag är bukfet, men min vän som har storlek small och ibland medium och är 172 cm med ett bmi på 22 är allt annat än bukfet.

Och det här med att 1 kilo ska motsvara 1 cm... jag fattar inte hur det kan vara möjligt. Jag har gått ner närmre 20 cm i midjemått men bara minskat 10 kilo. Förvisso har jag nog fått en hel del muskler, men knappast 10 kilo.

Själv har jag både risk för diabetes och högt blodtryck i släkten. Därför tar jag regelbundet prover. Mina senaste svar har precis kommit. Jag har: bra kolesterolvärde, ingen järnbrist, ingen annan brist, mitt blodsocker ligger perfekt och jag har lågt blodtryck.

Så vi kan kanske sluta snacka om centimeter hit och dit och konstatera att det inte är så enkelt?

Tajta kläder gör dig tjock

Jag har alltid hatat när kläder sitter för tajt kring min mage. Tajta topar har jag klarat av men tajt nertill är helt enkelt obegripligt plågsamt för mig. Så det är ju ironiskt att detta skrivs samma vecka som jag köpt ett par gruvligt tajta jeans.

Nåväl. I vilket fall hittade jag en text idag som säger att tajta kläder nertill kan ge Irritable Bowel Syndrome. Det var lite för mig som att få svart på vitt vad jag själv alltid vetat om, att tajta kläder får mig att må illa.

Men det roliga är att en sak som ingår i IBS som mer eller mindre allmän ingridiens är så kallad "ballongmage". Det innebär att din mage ställer sig rakt ut i alla 4 hörn och du ser ut som om du var gravid. Det kan förvandla vilken festutstyrsel helst till bisarr, för här spelar det ingen roll hur smal du är från början. Ställer sig din mage rakt ut syns det, vi snackar ett midjemått som vidgas en till två storlekar från din ursprungliga.

Och ett par Control Top strumpbyxor eller höga trosor vinner inte över en ballongmage. Fett kan man klämma ihop men en mage fylld med gas står ut vad du än gör. Du måste bli av med gasen. Det betyder att du endast får en snyggare mage av att rapa fisa eller skita.

Naturen har alltid sitt eget sätt att slå tillbaka på oss människor när vi försöker tämja den...

Garderobrensning

Idag rensade jag ur min garderob. Jag har gått ner bara 10 kilo i vikt sen i april men ungefär det dubbla i antal cm.

Hur som haver har jag bara ett par för stora jeans och ett par lite för små jeans kvar. Det håller inte. Så har jag 2 par mjukisbyxor varav de ena för stora. Så jeans står högt på listan.

Igår när jag badade skulle jag hoppa i vattnet rakt ner utan att hålla för nästan. Det resulterade i att brösten ramlade ur baddräkten. Dock hände det som tur var under vattnet. Men det har visat en gång för alla att den där baddräkten är ingen simbaddräkt hur snygg den än är. Så jag måste ha en ny sådan.

Har upptäckt att nästan hela min garderob består av a-linje, avskuret från bysten och nedåt. Och att vissa plagg som jag tröttnat på faktiskt helt enkelt inte sitter så bra, till exempel en väldigt vacker brun klänning med aprikosrosa rosor. Men så är det...

Mina topar är för slitna eller för stora, så jag har bara ett tiotal kvar nu. Högt på listan står mera omlott-tröjor. Och kanske en kavaj.

Dessutom känner jag för att återigen gå tillbaka mer och mer mot mina ursprungliga färger, dvs höstens. Enligt färganalysen jag gjorde för drygt 10 år sedan.

Och sen blir det långa och breda sidenband, som man kan vira flera varv runt.

Tur att det snart är jul och att flera än jag tycker jag behöver kläder! Men jag är i alla fall glad för klänningen, även om jag råkade pasta fel bild på den :D

Kropp i förändring

Mina armar är fortfarande mjuka, men om man tittar lite ser man att min biceps är lite skuggad och att den höjer sig lite lite grand. Det är den första bilden som visar något som liknar en muskel. Det syns mera i verkligheten än jag lyckas fånga på kort. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det här eller inte. Jag hatade det för någon vecka sedan eller 2 men jag börjar vänja mig. I vilket fall är muskler som syns ett bevis på att jag tränar och att jag faktiskt har en ganska vältränad kropp. Sådant har föga med storlek på kroppen att göra. Jag kan tillägga att just denna muskel bara är tränad tre gånger i höst. Jag bygger min muskelmassa grymt fort. Behöver jag ens tala om hur mycket mera jag orkar och hur mycket bättre balans jag har?

Förutom träningsvärk är den största nackdelen att rumpan inte längre är lika bekväm att sitta på.